"Påskägget sprack"

I går kom ett sånt där samtal när man hoppas att de ska vända på allt och säga, nej men vi bara skojar...

Men det var inte så...

Ingen som har avlidit...

Men Så LEDSNA ändå...

Lille stackars Konrad har fått rätt så illa med massor av vattkoppor, tom under fötterna...

Så de kommer inte ner till oss över påsk *ledsna*

Vi som längtat så mycket, äntligen skulle vi få ses!

Smurfen vart rätt så cool först, ja, ha, de kan komma nästa påsk i stället, men sen en stund efter vart han riktigt ledsen...

Sa att de ska försöka komma ner snart om de får till det med ledighet, inte det lättaste alltid när en utav dem är lärare...

Med han liten kille inte riktigt förstår, han har bara längtat efter Sonja att de äntligen ska få leka, en av hans bästa vänner!

Lille söta plutten

Hade vi haft de här tangenterna på tangentbordet så hade vi använt den röda mycket i detta inlägget....

Undrar, funderar, varför?

Hur fungerar människor egentligen?

Det är mycket man kan fundera på vad gäller hur personer reagerar.

I vissa fall så är det nästan själv skrivna reaktioner och i bland kan det bli hur som helst.

Men när det inte blir någon reaktion alls... Inte en min rörs, inte en endaste kommentar, leende inte något..

Är de som är inblandade i samtalet döva?

Nej det var inte så den här gången...

men inte en enda reaktion visades...

Sorgligt faktiskt...

Rätt konstigt med om om vi får säga vår mening. 

Men man ska väl aldrig sluta förundras över människor antar vi, eller?

Som ett samtal om en bil.

Under samtalet så berättas det att det finns planer, faktiskt roliga planer (som i stort sett alla människor världen över tycker är roliga planer att få ta del av)

Visst, lite bara så där, mitt i allt annat snack, men ändå det sägs och det kan inte missas.

Något som är roligt, inte klart ännu men på arbetsstadiet 

Jätte kul och spännande!

Inte en enda reaktion, inget sägs, inte något alls... tystnad och bara fortsätter att prata om det andra.

Man borde kanske inte bli förvånad, kanske inget att kommentera..

Men det är ändå konstigt, och det gör faktiskt lite ont med... kan inte sluta förvånas och undra...

Ingen reaktion alls ...

Varför?

Det var inget chockerande, konstig, ovanligt eller absurt..

Ok, i bland kommer reaktionen senare, men så är det inte med detta.

Inget sagt alls...

inte ett ord sades eller har sagts i efter hand..

Sorgligt tycker vi 

ledsna är vi

?

Vi har i första hand att vi måste godkänna kommentarer som görs i bloggen, så vi ska kunna radera ev reklam och spam inlägg (och ja, de kommer)

Men de sista dagarna har det varit skönt att ha det av annan orsak...

Undrar vem alt vilka det är som vill göra Oss ledsna???

Poppat upp kommentarer till "kärleken övervinner allt" och "nu finns det i tryck"

Till exempel,

 -Vet du/ni vad ni gör?

-tror ni verkligen att det finns någon som tror på er?

- Petetiskt

mfl, mfl....

Det skrivs under med falska emails och olika nick...

Vad F*N 

Ledsna

Mmmmmmm, vi lärde känna varandra februari 2007... sen så har det rullat på, vi mammor pysslade tillsammans, Smurf och lilla S blev vänner direkt trots sin unga ålder!  Papporna vart så klart nyfikna på varandra så de fick ses med :-) och, ja de fann varandra de med!!!

Vi har delat mycket under dessa åren, glädje och sorg... Känner varandra på et sätt som få gör med mycket längre vänskap!
Nu flyttar de, bilen går i morgon... Ända upp till Dalarna :-(  Så sorgligt kommer sakna våra nästa vecko inplanerade träffar...

Men så klart är vi jätte glada att Karl har fått jobb och att de får komma närmare sin familj :-)
Vi önskar dem all lycka :-) och att vi får till att ses så ofta vi bara kan :-)  Vi älskar er alla fyra :-)