Skit i domedagsprofetiorna heter den.
Hon skriver om hur alla hade något att säga om deras kommande tid som föräldrar, när de väntade sitt första barn!
Riktigt bra och vad vi kände igen oss i det hon skrivit!
Allt alla (nästan det finns några kära undantag) sa var hur jobbigt det skulle bli, ingen sömn, aldrig hinna med något, ingen egen tid, i princip inget liv...
Oj, oj... så var det med många.
Som tur var så lät vi inte det tynga ner oss..
Vi tänkte positivt på vår framtid som föräldrar.
Vår inställning var är vi positiva och tar det lugnt så måste det vara bra, vad vi en får för liten bebis.
Visst bebisar är små människor, små individer födda med vissa egenskaper, humör etc, etc.
Men det måste väl ändå vara bättre att tänka positivt på framtiden som förälder än att måla "satan på väggen"? Om det är något barn känner av så är det sina föräldrars oro och stress och det förvärrar allt som är jobbigt.
Men så fort vi sa att -tja, så var det för er, men vi tänker positivt!
Så fick vi höra ännu mer, både av de som fick barn "när Jesus gick i kortbyxor" till de som fått hyfsat nyligen till de som aldrig haft barn...
bla, bla, bla, gnäll, gnäll...
Och än mer till de som gnällde för de hade två och det var såååååå jobbigt..."den lill* hit och den stor* dit.. Ja, hade vi fått nummer 2 först så hade det Aldrig blivit något mer barn..
Vår motfråga var ofta, varför skaffade ni ens barn med er positiva inställning?
Då blev de oftast tysta och mumlade något obegripligt!
Vad man vill höra när man väntar barn är Vad roligt, GRATTIS, vad underbart, härligt etc.
Inte en massa gnäll...
Mamma i familjen här fick tom ta skit för att hon försvarade vår positiva inställning gällande vårt kommande barn och framtid som föräldrar.
Men...
när vår älskade efterlängtade lille son äntligen kom så var han en dröm bebis!
Alla små skatter är så klart dröm bebisar
Men han åt bra, växte bra, var glad och framför allt han sov som en dröm.
När han var 2 månader så somnade han runt 22.00 och vaknade tidigast 05.30 åt och somnade om...
Så vi är väldigt glada att olyckskorparna med sin negativa inställning inte påverkade oss och skrämde oss!
Nu när vi väntar barn nummer 2 så är det nästan Ingen som säger något...
Möjligtvis är det en del som har synpunkter på varför det är nästan 6 år emellan barnen...
Vi svarar bara, Vi Ville Inte ha tätt i ålder mellan barnen, Absolut Inte Försäkringskassans max 1 år och 9 månader mellan graviditeterna, för de som vi känner som har det, ja de har gnällt konstant om och på sina barn!
Och vår önskan är att varje barn ska få ha föräldrar som har ork kvar, när de är små och när de fått syskon, börjar skolan etc.
Sen har vi den lilla detaljen med att lillebror inte ville komma till världen riktigt lika lätt som storebror.
Så vårt råd till er som väntar, främst er första barn (och andra).
Lyssna Inte på allt som alla säger!
Det är deras sak, hur de såg på det.
Inte er!
Tänk positivt, njut och längta!
Bebisen har sin personlighet, med eller utan oroliga nätter, oroliga magar mm mm.
Men tänker ni positivt så blir allt så mycket lättare!
Var glada under er graviditet i väntan på ert älskade barn.
Så skit i domedagsprofetiorna
